Det är guld värt att ligga bredvid någon man tycker om så obeskrivligt mycket. Höra honom somna, se honom ligga så fin bredvid en. Just nu ser Fredde väldigt trygg ut. Jämte honom ligger lilla jag. Så galet osäker och obekväm i den jobbiga dimman av orostankarna. Fy, usch. 

 

Sen kryper jag lite närmre. Ligger nära. Lyssnar på hjärtslag, andas i samma takt som den där sovande klumpen.

 

Och plötsligt hittar jag tryggheten i allt det där otrygga.