I just want to know you better now

 
 

Hjärta

Sjukt seg söndag! Har en massa måsten. Städa rummet, plugga, fixa smågrejer inför nästa vecka och så vidare. Roligare kan man ju ha lixom! Idag har jag hittills inte gjort någonting. Sovit för länge och varit ute med Kimi typ. Ska strax sätta igång med städningen och sedan skutta in i duschen. Efter det blir det pianospel! Låten nedan står på schemat.
 
 

Rihanna

Funny you're the broken one but i'm the only one who needed saving.
 
Mobilbild

Söndagsångest

Jag har varit sjuk sen i torsdags kväll men haft kompisar här ändå. Det är inte förrän nu jag inser att det var en väldigt dålig idé.. Fy sjutton vad jag mår dåligt! :( Borde ha tagit det lugnt och vilat upp mig i helgen istället för att springa ute, sova i en kall husvagn och strunta i att äta. Blää! 
 
Imorgon väntar engelskaprov på mig, och de har plockat bort våran sovmorgon på måndagar nu med det nya schemat. Det suger ju inte lite om man säger så! Nä nu smörjer jag in mig med Justin Biebers bodylotion, snor storebrorsans Netflix och ägnar resten av kvällen åt att titta på Gossip Girl. Engelskaprovet får gå som det går, hälsan är viktigare! ;)

Bjuder på 3 bilder från helgen.

  

Anniebannie <3

Just nu är Annie här och stannar hela helgen, wiie! Idag har vi varit en sväng på stan och sen fixat pizza. Annars har vi typ bara snackat och snackat. Och så har Annie aka min privatfrisörska slingat mitt hår :D Blondare, blev najs. Imorgon ska vi in till stan igen, och senare på kvällen kommer min fina Mallis hit, mysigt! Riktig tjejkväll med mina favorittjejer :) Nu ska vi fortsätta prata hela natten, så hörs vi när vi hörs ;)
 

- v

Det gör så ont när det är så svårt.
Det är så svårt när det gör så ont.

 


sjuk

Igår när jag kom hem var jag ju knappast go och glad. Humöret låg i botten och allt var skitjobbigt. Men jag hade inte ont i halsen. Inte ont i huvudet och jag hostade ingenting.

Det gör jag nu och jag har bara mina två bröder att tacka. Annie kommer idag och jag ligger ynklig i sängen. Trist! Men ja, vi får göra det bästa av situationen och ta det lugnt. Så länge Anniebannie är här är jag glad :)

Så här mysigt har vi det :)


Bloglovin'

 Följ min blogg med Bloglovin
 
För er som vill göra det enkelt för er, klicka på texten ovanför ^ 
 

PJUH!

Äntligen börjar denna dag ta slut. En riktig jäkla skitdag har jag haft. Svenskaprovet gick jättedåligt. Sen fick jag konstaterat att jag har benhinneinflammation PLUS höftproblem på vänsterbenet. Naturkunskapsprovet gick typ sämst och jag fick precis på poängen godkänt, så nu får jag "bara" D i slutbetyg när jag skulle fått B (om jag bara tagit tag i att plugga och få hyfsat okej på detta provet.) GAHH!
 
Inte nog med att all skit ovanför ska räcka, nejnej! Enda anledningen till att ens vara lite uppåt idag, enda bra saken på hela dagen - gick skit den med. Så totalt jävla meningslös dag.
 
Tack älskade blogg för att jag får spy ur mig allt skit här, så att jag i alla fall kan visa en gnutta kärlek och glädje mot min omgivning. Du är guld värld, Bloggis.
 
Dig älskar jag, ljuset i mitt liv. <3

One day baby we'll be old

Så mycket kärlek till en så liten varelse.
 
Bäst är du, även om du spyr på mattan ibland.
Även om jag blir tokig på dig när du hör men bara ignorerar mig.
Även om du hånglar upp mig fast jag inte är på goshumör.
Även om du måste gå ut i pissregnet och gärna hoppa i alla vattenpölar.
Även om du tar all plats i sängen.
Fy sjutton vad jag älskar dig. <3

 

Tre saker såhär mitt i natten

Tre saker jag inte förstår mig på: Ångest, främlingsfientlighet, kattmänniskor
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Ha en kanin, besöka varje landskap i Sverige, tatuera mig
Tre saker jag kan: Sova länge, babbla, stöka ner
Tre saker jag inte kan: Bli längre, sitta still länge, sjunga
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Taylor album RED, Hanapees podcasts, låten nedan ↓
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Spela trummor & gitarr, dyka, teckenspråk
  

Play that music

Hejsan svejsan!
 
Nu äntligen är det helg! Igår efter skolan kilade jag ner i källaren på Manovi och spelade trummor en stund (ägde stenhårt!! not) och när jag lekt färdigt bar jag hem keyboarden. När jag kånkat hem både den och stativet tänkte jag sätta mig och spela. Men nähä. Då hade jag ju såklart glömt sladden! Letade överallt men hittade ingen sladd :(
 
Sprang dock ner i källaren idag igen, nu var det ju ljust så jag såg bättre (och var inte livrädd) och YES! Jag hittade den! Victory! Alltså har jag spenderat mer än halva dagen med att spela, spela och spela. Har försökt spela allt jag kommit på att jag kan, och så har jag lärt mig några nya bitar med, bl.a Someone Like You av Adele. Det är så sjukt kuuul! Åh vad jag har saknat detta! Ska försöka mig på lite mer gitarr & trummor nu bara, haha :)
 
 

Hjälp

• Prestationångesten. Måste
prestera i skolan, gå till skolan. Vakna på morgonen och känns klumpen i magen som protesterar mot en ny dag.

• Praktiken jag inte vill ha. Asså fyfaaan, blir illamående så fort jag tänker på den

• Inget UPM/BUP - kommer jag klara mig själv? Hur fasen kommer det gå?

Saker känns lite bättre när man skriver ner dem, otroligt nog. Känns skönt att inte ha en vad-åt/gjorde/tyckte-jag-idag-blogg, utan en blogg där jag kan spy ut allt ångestsnack. Då behöver jag inte ta allt för stor plats hos nära och kära, utan de som vill får kika in och ta del av babblet. Ni är fina, ni som läser ❤


The number of the beast


Not a safe walk home

Ångest, ångest ångest. Många tankar snurrar runt och jag blir blockerad, vet inte i vilken ände jag ska börja reda ut allt trassel.
Har jag gjort rätt gymnasieval? Trovligtvis inte. Kommer jag klara av att praktisera 5v i sträck? Knappast. Hur kommer det gå med ett halvår kvar till sommarlovet? Katastrof.
Egentligen förstår jag inte hur jag kan utsätta mig själv för alla tankar. All ångest som snart får bröstkorgen att explodera.
 
Lovet har varit bra. Utåifrån sett i alla fall. Jag har umgåtts med familj, nära & kära. Inuti har det varit kaos och jag har typ varit fången i min egen kropp. Ena sekunden vill jag sparka, slå och skrika. Nästa sekund ligger jag och gråter. Jag har ångest över ångesten och det känns inte som att jag når fram till någon trots att jag står och skriker efter hjälp, på mitt eget vis. Jag kan inte säga "Hjälp mig." utan jag står istället paralyserad och det har förstört så himla mycket. Tänk vad långt jag hade kunnat komma om jag bara visade hur det var. Att sätta ord på det är för svårt.
 
Jag förstår att det är svårt att förstå. Dels för att det är jobbigt att berätta för nära och kära. Det känns så konstigt att ta plats och vara i vägen. Jag förstår att det är konstigt att jag förstorar upp saker andra fnyser åt och knappt tänker på. Småsaker som t.ex. vart på bussen man ska sätta sig. Hur man ska stå när man pratar med någon. Hur man ser ut när man dricker. I vilken ordning man gör saker. Det är ju så sjukt?! Tvångstankar har nog alla i någon mild grad, men herregud människa, det finns väl en gräns?
 
Just det, Sofia. Det finns väl en gräns?