Sådär. Nu har jag hoppat av serveringskursen, sååå skönt! Dock betyder det ett hål på nästan 6 timmar varje onsdag. Egentligen blir det en ungefär lika lång håltimma på fredagar men oftast har vi läslektion (som man får göra hemma) sista timmen. Då slutar jag alltså halv elva på fredagar, gött! :D Allt detta slutar dock med att jag måste läsa en extra kurs i trean, men det är det fasen värt :)

 

Om man ändå kunde reda ut saker och ting ordentligt. Om saker och ting ändå kunde vara enkelt. Jag brukar försöka tänka att när hjärtat säger till så får huvudet säga vad det vill. Men om hjärtat vill två saker? Vad gör man då? Hjärnan fungerar knappt längre för att allt är så trassligt. Det gör ont i hela mig, jag vill ju ha svar nu. Dagar, veckor, månader - tid gör en sån jäkla skillnad.

 

När ångesten slår till på kvällen är ju tiden då allt är som värst. Jag tror att jag tänker som sämst på kvällen - men det är ju då jag har tid att tänka. Jag försöker verkligen fylla dagen med någonting för att inte ha tid, så det är väl på kvällen och natten tankarna passar på. Typ som nu. Åh. Hjälp.

 

Oh, you're so naive.

Igår tog jag tag i mitt liv och började städa mitt rum. Ordentligt! Varenda liten garderobsyta är rensad och dammsugad, varenda skåp har gåtts igenom på jakt efter saker som kan rensas ut och slängas/skänkas. Böckerna är sorterade i alfabetisk ordning och kläderna efter färg och typ av plagg. Om jag har haft tråkigt? EH. Ja. Men det börjar bli fint i alla fall. 

 

I höstas när jag gick på BUP kom vi fram till en hel del, bland annat att jag måste ha rutiner och ordning runt mig. Hm. Ordning? Visst, nu kanske det är organiserat (absolut inte innan igår). Rutiner? Svar: nej. Herregud vad jag har vänt på dygnet. Idag gick jag upp vid 13-snåret även om jag varit vaken flera gånger, var till och med uppe vid 9. Det är nog bara jag som ogillar lov på det sättet - Rutinerna försivnner och det finns ingenting att göra. I alla fall inte om man flyttat ifrån alla kompisar och inte har så många här. Haha. Blä. 

 

Dessa två godingar har fått flytta in i min garderob! Den rosa köpte jag när Annie var här, fick även med mig 2 andra tröjor hem men hittar inga bilder på dem nu :( Hoodien är helt underbart mysig, den gröna fick följa med mig hem idag tillsammans med en turkos leopardmönstrad kofta. Hittade dock ingen bild på koftan heller!

 

Sitter just nu och gör en jag-är-skitförbannad-lista. Ska ut och avreagera mig med en powerwalk. ÅH så mycket som kan gå fel på en enda dag! Livet går verkligen neråt just nu. Himla tur att det är lov imorgon. Jag och familjen sticker till Lysekil/Uddevalla i helgen, resten av lovet får gå som det går. 

 

Känner att jag har en hel del att tänka på. Val som har gjorts, val jag ångrar och val som måste göras. Herregud, vad jag kan ställa till saker för min stackars hjärna. Hjärtat får välja denna gången. 

 

Nu: dags för PW med arg-listan. 

  

 

Idag tänkte jag inte gå till skolan alls, men jag ångrade mig och släpade mig hit. Ångrar mig delvis, men aja, nu är jag ju ändå här. Efter skolan tänkte jag gå och köpa godis, glass eller något annat mys till mig själv. Väl hemma blir det gos med vovven, film och mer gos. Mysigt!

 

Känns lite weird idag. Brukade gilla torsdagar, men inte idag inte! Och så är det en månad sen det tog slut mellan mig och Fredrik. Tror inte jag har bloggat om vårat break-up? Vi gjorde iaf slut. Förra månaden. På vår 22-månadersdag. Idag hade varit 23-månadersdagen. Well, well! Klart det känns konstigt efter nästan 2 år. 

 

Jag vet egentligen inte varför jag loggade in här. Jag antar att jag har något på hjärtat men fingrarna vill inte samarbeta med tangenterna, tankarna vill inte bli ord. Varför är det så svårt att skriva de dagarna man behöver det som mest..?

 

Jag vet inte varför, men jag har hamnat i någon slags svacka. Tror det har märkts här på bloggen, ganska tydligt. Det jobbigaste är nog att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Men jag vet att det har med ensamheten att göra. Den äter upp mig inifrån. Blä, vad ensam man kan vara - trots att det är folk överallt runtomkring en.

 

Somnade inte allt för sent  inatt men kom inte upp i lagom tid ändå. Började i alla fall min dag med en powerwalk och sen bus med vovven, vi hade sjukt kul!

 

Nu när jag är inne har jag verkligen ingenting att göra. Finns en del skolgrejer jag kan sysselsätta mig med men det är så tråkigt! Försöker att inte tänka på skolan på helgerna för att istället ta itu med allt på veckorna. Känns som att det funkar bättre, varför plugga när man är ledig lixom? Nån måtta får de väl ändå va! :)

 

Nä, man kanske skulle baka något? Annars blir det nog städning av rum och massa Gossip Girl resten av dagen. Hatar söndagar!

Det funkade inte jättebra att avreagera sig genom en powerwalk. Eller jo, men alla känslor kom tillbaka efter några timmar. Då var det bara att ge sig ut igen! Hunden klagar inte i alla fall.

 

Då jag har benhinneinflammation i ena benet gjorde det ganska ont att gå så fort, men höften klarade sig helt OK faktiskt. Att göra det 2 gånger på en dag var nog ingen bra idé egentligen, men jag kör på ändå! Viljan finns där i alla fall :) Kanske beror på att det gör ont när jag stannar, och då vill jag ju knappast stanna, haha! Nä nu blir det (som vanligt) till att slå på Gossip Girl och hoppas att jag somnar någon gång inatt. Älskar ju verkligen sömnproblemen som kommit tillbaka. Förstår inte riktigt vad jag gjort för att karma ska komma och slänga det här i ansiktet på mig!

 

Det är helt sjukt hur man kan älska ett band så mycket som jag älskar Coldplay. 

Det dåliga humöret håller i sig. Blir så jävla less på att det gick så himla bra, jag började må bra på riktigt. Går inte på UPM (bup) längre och sa för några veckor sen att jag inte ville gå till kuratorn lika ofta heller. Superskönt tyckte jag! Men så händer massa skit igen, så jag har gått till kuratorn varje vecka ändå. Är så jobbigt att känna behovet av det, jag vill ju klara mig själv och må bra!

 

Nä, nu är jag så irriterad, ledsen, besviken, sur och arg att jag måste göra nått. Får hämta löpartights, luvtröja, vovve, koppel och hörlurar. Powerwalk med vovven måste hjälpa. Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen.

Älskar att bo här ute på landet ❤

Idag? Jodå. Jag lever! Sova ut var skönt, ta hand om sig själv var välbehövligt. Spendera dagen med bara vovven var underbart. Men dagen har ändå varit rätt seg, allt "kul" började efter åtta typ. Sebbe är här nu och så fort han kom åkte jag, robban o han in till stan och köpte godis. Nom nom! Tog en rejäl omväg hem, sjukt härligt att bara åka bil med bra musik och gött sällskap! Efter en stund åkte vi ändå hem och sen har vi bara suttit och pratat resten av kvällen, skönt som fan att bara ta det luuugnt!

 

 

Nu efter den här skitdagen går jag och lägger mig. Gossip Girl står på schemat, fram tills jag somnar. Ska försöka lägga all skit bakom mig och ta ett steg framåt - hoppas på att helgen blir bra. Vill verkligen ta det där steget, och hoppas på att ångesten inte har några planer på att ligga hack i häl. Godnatt.

 

Det är helt stört hur jävla pissig den här dagen har varit. Får verkligen anstränga mig för att inte bara slå på tangentbordet eller skriva varenda svordom jag kommer på. GAH!

 

Jag har inte känt mig så här ensam på länge, inte ens i höstas kände jag mig så här otroligt total-ensam. Det känns inte som att det finns en enda person här i världen som lyssnar på mig. Om jag kommer och ber om hjälp hos en kompis får jag ingen. Svaren känns som tomma ord, det är lixom inte hjälp. Ett "Jag finns här <3" betyder ingenting om du, när det verkligen gäller, inte finns där. Jag förstår att det kan vara jobbigt att höra andras problem om man inte mår bra själv. Jag har också varit i den sitsen. Men då kan man väl säga det?

 

Just nu är jag så sjukt arg. Hade jag lugnat ner mig och satt mig här och skrivit detta imorgon hade det förmodligen inte låtit så brutalt. Men jag är så jävla trött på allt skitsnack, jag orkar inte vara snäll och lite fint säga att jag vill ha peppning/svar/hjälp. Från och med nu är det raka puckar som gäller, varför ska jag vara snäll och glad istället för att säga vad jag tycker, om jag inte får något för det? Jag har för mycket med mig själv, orkar inte gå och tycka synd om alla andra för att jag kanske möjligtvis maybe typ sårar någon för att jag säger vad jag tycker och tänker. Ärlighet varar ju ändå längst. Amen.