Ingen som förstår. Ingen att ringa. Folk som stämplar en med helt fel stämpel så fort de hör det där ordet. Jag känner mig så fruktansvärt ensam i det här. Jag förstår att det är svårt att förstå vad jag menar, men att bli arg på mig gör det inte lättare för mig att hitta orden som förklarar. Jag förstår att vi lever i två olika världar. Jag har kompisar som idiotförklarar mig för att jag inte förstår deras problem, men de själva försöker inte ens förstå mina. Egentligen vill jag faktiskt förklara. Men efter alla gånger jag försökt berätta, utan att någon förstått, så har jag gett upp. Det tär verkligen på en.. Det äter upp en inifrån och jag hittar ingenting som stoppar det.

Det är inte lätt för mig heller, bara så ni vet det. Det är mig det sitter i, och jag kan inte komma loss. Jag vill att någon ska se mig och ta mig i handen, för jag hittar inte ut själv.